Solitära bin och humlor Bin och humlor är ju omtyckta kryp, inte minst humlor. “Jag har klappat en humla på ryggen” berättade ju Beppe Wolgers en gång. Sommaren 2015 bestämde jag mig för att fotografera våra humlor här i Linnekullatrakten och försöka artbestämma dem. Humla är väl humla kan man tycka, och jag trodde inte att artantalet var så stort. När jag sökte efter dem på nätet fick jag veta att det finns 40 arter av humlor i Sverige. Under mina sökningar dök solitära bin upp. De måste ju också få vara med, tänkte jag. Det har man ju hört talas om, det finns tambin och vildbin, som också kallas solitära. Att det skulle kunna finnas ett större antal arter trodde jag inte. Det visade sig att det finns runt 250 arter solitära bin bara i Sverige! Det blev ju en utmaning! Hur många av de arterna kan tänkas finnas just här hos oss? Bara att ladda kameran och ge sig ut och leta. En stor del av sommaren tillbringade jag i höga växtsnår, omgiven av surrande insekter av alla de sorter. En del var humlor, och en hel del visade sig vara just solitära bin. Beppe Wolgers, ja. Han och Olle Adolphson skrev ju visan “Okända djur”. Där står det “Men de flesta är små, mycket små, mycket små”. Det stämmer ganska bra på många solitära bin. Det är lätt att missa att de finns runt om en ute i solskenet. Efter ett tag lärde jag mig att känna igen vad som är bi och vad som är andra flygande kommatecken i blomsterprakten, och började få ihop en samling bilder på solitära bin. Bara att gå in och artbestämma vid datorskärmen! Det visade sig nu inte vara så bara. När det finns tvåhundrafemtio arter att söka bland, var börjar man? Och när det visar sig att flera arter ser mer eller mindre exakt lika ut, hur gör man då? Jag hittade gruppen Vi som gillar bin & humlor på Facebook. Det visade sig att där får man tålmodig hjälp av den yttersta expertisen på området här i Sverige! Utan den hjälpen hade jag nog tvingats ge upp artbestämmandet. Viss begränsning har jag infört, de som kan bestämmas med hjälp av utseendet får sitt artnamn. De som man måste studera under mikroskop och dissekera för att se vad det är, överlåter jag till vetenskapen. Jag nöjer mig med att ange till exempel sandbi, Andrena sp. där Andrena är släktet och sp. står för att det är någon art (species), okänt vilken. Mycket hjälp har jag fått, skulle något fel upptäckas är det jag som står för det. Det är mycket lätt att råka klicka fel vid nyckelordsmärkningen när man har en stor, blandad bildskörd, några sådana misstag har jag upptäckt och rättat till men det kan eventuellt finnas fler. Insekter, och alldeles särskilt humlor och bin -tama som vilda- är oerhört viktiga för pollinering, och därmed för vår matförsörjning. Utan dem blir det ont om vegetabiliska livsmedel. Ändå förgiftas stora mängder genom kortsiktig användning av till exempel betat utsäde för raps. När bina försvinner blir det jobbigt att gå runt på rapsfälten och pollinera för hand. Det är ingen utopi, i Kina har man tvingats till handpollinering i områden där pollinerande insekter försvunnit, i Amerika körs bi- och humlesamhällen runt med stora lastbilar för att pollinera. Den kortsiktiga vinsten med gifter äts snabbt upp. Det var kort värme, sa han som pinkade i byxorna. Den som vill ha kunskap och tips om hur man hjälper humlor och bin hittar mycket värdefullt att studera hos brittiska The Bumblebee Conservation Trust. Bra information om solitära bin på svenska finns på Naturhistoriska riksmuséets hemsida. Fotograferandet sommaren 2015 resulterade i bilder på över 20 arter solitära bin här hos oss! Jag har satt ihop ett bildspel där de flesta finns med. Jag börjar med det, fler uppsättningar kommer efter hand i fotobloggen. Här kommer bilderna från 2015: