En kort berättelse om mig.

När jag var gammal nog att hålla i en penna började jag rita. hästar i långa banor. Och ritandet och målandet bara fortsatte. Jag upptäckte

någons piprensare, av dem kunde man göra "gubbar", små, små hästar, som sprang omkring på bordet. Min verksamhet fortsatte, det fanns

mer, jag blev en stor förbrukare av gipsbindorna på min fars veterinärmottagning. Hästarna växte, och det gjorde väl även hans räkningar för

material. Det blev en krokig väg genom tillvaron, studier. arbete. familj. Bland studierna fanns två år på Nyckelviksskolan på Lidingö. Jo, den

är/var ettårig, men Fred Forslund, rektor, lät mig gå ett andra år. Det mesta av den tiden tillbringades i keramikverkstaden, där vi hade

lergodslera, mysiga lokaler och en jättelik ugn, Man kan nog säga att det "forsade" allehanda djur ur mina händer, man kunde ha fyllt en

zoologisk trädgård. Efter de åren blev vägen alltmera krokig, familjelivet kraschade, olika arbeten provades.

Men genom allt, genom alla år höll jag fast vid leran, nu stengods, och att "berätta" med olika djur. Det fanns mer att lära där, mer att utforska.

Hästen fortsatte att vara ett favoritmotiv, men även tjurar och andra fyrbenta. Som tur var fanns det ju studieförbund, på något av dem höll jag

på att bli en del av inredningen Och min räkning för X antal kilo lera per termin, ja, den var inte liten den!

Så småningom, efter mer än 40 år, gick min dröm så i uppfyllelse — egen ugn och egen verkstad. Det delar jag nu med mycket goda vännen

Ulla lnezdotter, i Everöd där ugnen finns. Där fortsätter vi vårt skapande och utforskande.